Så har det då hänt igen, Brotts­offer­myndigheten, en myndighet vars över­gripande mål ska vara att främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen, väljer att frångå en dom i Tingsrätten.
Lite konstigt kan det tyckas, ungefär som om en läkare som ställer en diagnos utan att överhuvudtaget träffa eller vara i kontakt med patienten.

Den här gången drabbades en 20-årig man, som utsatts för utpressning där gärnings­männen kräver tillbaka pengar mannen tilldömts i skadestånd för ett tidigare brott de utsatt mannen för.
Med en hänvisning till att mannen, brottsoffret, själv är kriminellt belastad och att de tidigare bråken mellan männen haft koppling till det anses han tydligtvis i Brotts­offer­myndighetens ögon som mindre värd.

Det känns lite konstigt att en svensk myndighet på detta sätt väljer att bortse från vad en rättsinstans kommer fram till, offret offras igen och görs i myndighetens ögon medskyldig till brottet han eller hon utsattes för.

Det är synd att systemet är uppbyggt som det är, myndighetens beslut går inte att överklaga, enda chansen är att ansöka igen och hoppas på att myndigheten väljer att se på brottet med andra ögon.
Personligen måste jag säga att det vore lämpligare om Brotts­offer­myndigheten betalade ut de utömda skadestånden, för att senare kräva in ersättningen från gärningsmännen.
Till skillnad från gärningsmannen har myndigheten betydligt större möjligheter att driva in skadeståndet soldariskt från gärningsmännen. Brottsoffret, som person, hamnar alltid underst i Kronofogdens lista över vilka som ska få ersättning vid en indrivning.

Kommentarer:

Lämna en kommentar